Gravid vecka 35


Bebisen

Din bebis längd är denna veckan ungefär 32 cm från huvud till stjärt och 46 cm totalt. Den väger nu omkring 2.2 kg. Håret fortsätter att växa sig längre och tjockare. Bebisens hårfärg kommer troligen att förändras efter förlossningen, så om den är blond finns det en chans att det mörknar senare eller vice versa.

 

Det mesta av lanugohåret trillar av vid den här perioden, men vernixproduktionen ökar. Bebisen tar kalcium från dig för att kunna bilda skelett så därför är det viktigt att du får i dig mycket kalcium, antingen genom att dricka mjölk och/eller genom kosttillskott.

 

Om du skulle föda bebisen nu skulle den klara sig bra utanför livmodern, den största skillnaden mot ett fullgånget barn är lungornas mognad. Även om lungorna i vecka 34 inte är helt färdigutvecklade så är chanserna goda att bebisen skulle klara sig utan intensivvård.

 

Bebisen flyter inte längre omkring utan vilar på livmodern. Naglarna har nu vuxit över kanten på fingrarna och bebisen kan riva sig på dem.

 

Du

Från naveln är det c:a 14 cm till den övre delen av din livmoder, men tänk på att detta mått kan variera från individ till individ. Du ska inte oroa dig om du inte har exakt samma mått som dina gravida vänner så länge som du växer som du skall. En växande livmoder är ett tecken på att bebisen där inne växer bra.

 

Dina Braxton-Hickssammandragningar tilltar i styrka och frekvens allteftersom din kropp förbereder sig för förlossningen. Sammandragningarna börjar i övre delen av livmodern som blir spänd och hård för att sedan sprida sig nedåt och slappna av. Många misstar de här "övningssammandragningarna" för verkliga förlossningsvärkar, men det är oftast falskt alarm. Ett sätt att avgöra om det är Braxton-Hicks eller "verkliga" sammandragningar kan vara att gå omkring en stund. Om spänningen då släpper, och om det inte gör ont så är det nästan säkert Braxton-Hicks du upplever.


bebiskläder

Har inhandlat ännu mera bebiskläder, men intalat mig själv att det får räcka sen (hur länge jag nu kan hålla mig till det.) H&M har ju så fantastisk fina barnkläder att man inte kan låta bli. Så nu har vi en stor uppsättning med kläder till bebisen i storlekar 50, 56 och lite i 62.




Foy <3



Farväl våran älskade Foy, vi kommer att sakna dig!


Gravid vecka 34


Bebisen

Nu väger bebisen c:a 2 kg och mäter totalt omkring 45 cm från topp till tå.

 

Förutom att gråta så kan nu bebisen göra allt som en nyfödd 40 veckors bebis kan. Det börjar bli trångt om utrymme inne i livemodern, men bebisen kan fortfarande sparka och röra sig. Den sover mycket under den här perioden, precis som en nyfödd bebis. Ögonen rör sig under REM-sömnen, och forskarna tror att fostret drömmer livfullt inne i livmodern.

 

När bebisen är vaken så använder den sina sinnen; den lär sig alltmedan den lyssnar och känner. Bebisen har sannolikt valt en förlossningsposition nu och ligger antingen med huvudet nedåt eller uppåt (sätesbjudning). När barnmorskan känner på din mage så kan hon känna hur barnet ligger och eventuellt försöka vända det om det ligger med stjärten först.

 

Om bebisen föds denna veckan så är lungorna sannolikt starka nog att fungera utan hjälp, men den kan ändå behöva vård av specialisttränade läkare och sköterskor.

 

Ögonen är öppna under vakenperioderna och färgen på dem är vanligen blå, oberoende av vad den permanenta färgen senare kommer att bli, då pigmenteringen inte är färdigutvecklad. Den slutliga pigmenteringen kräver att ögonen utsätts för ljus och sker vanligen inom några veckor från förlossningen.

 

Du

Din livmoder befinner sig nu c:a 15 cm ovanför din navel. Din viktökning ligger förmodligen mellan 10-13 kg. Under de sista veckorna upplever många att de behöver kissa oftare. Livmodern trycker på urinblåsan och kan göra att du behöver gå på toaletten ofta. Din livmoder har blivit c:a 500 gånger större än den var innan du blev gravid!

 

Produktionen av röda blodkroppar har nu börjat komma ikapp och blodbristen och andfåddheten som du kanske upplevde tidigare börjar avtaga under den här perioden













15 december.

Dagarna rullar på, en aning sakta, men jag börjar vänja mig. Jag har börjat acceptera hur situationen ser ut och försöker vända det till något positiv istället. Foglossningen går upp och ner. Så länge jag vilar och inte rör mig så mycket så är det inga problem men så fort jag är igång och går eller städar här hemma så kommer det krypandes. Nu har det också börjat kännas på vänster sida och i ljumskarna, usch usch... 

Men oj vad lycklig jag är för att vara gravid, det är en helt faktastisk upplevelse och jag förstår bara inte hur man kan älska någon, redan, så mycket som jag gör. En som man aldrig träffat eller sett mer av än på en ultraljudsbild. För varje liten rörelse är det ett sånt lyckorus som sprids i hela min kropp och jag kan knappt bärga mig tills jag får hålla om dig och ge all kärlek jag kan.


Föräldrarutbildning 2 dagar.

Har haft problem med att komma in på min blogg ett bra tag nu, och så äntligen är jag inne igen.

Förra veckan var efterlängtad och otroligt händelserik. Den 6 & 7 december mellan kl 8-12, var det dags för föräldrarutbildning för mig och Andreas. Vi var ca 11-12 par som var samlade i ett rum på MVC i Farsta för att tillsammans samla kunskap om förlossningen, smärtlindring, amning samt tiden efter bebisens ankomst. Vi fick även se en förlossningsfilm och i slutet av utbildningen skulle vi ha med oss två frågor att ställa inför gruppen.

Andreas fråga: Hur länge kan man vara ute med en nyfödd bebis om det är flera minusgrader?
Min fråga: Hur ofta/sällan ska man bada en nyfödd bebis?

Två väldigt intressanta dagar och det var jätte kul att träffa andra mammor som befann sig i samma tid av graviditeten. Och även fast vi, självklart, var det yngsta paret i gruppen så kände man sig välkommen.

Den 7 december på kvällen var det även öppen föreläsning på Södersjukhuset, och självklart var vi där. Eftersom att Södersjukhuset är mitt val av sjukhus så var det väldigt självklart att besöka det innan och få råd och tips inför förlossning. Och det fick vi, massor.

Så efter dessa två dagar är jag pumpat med information och jag blir mer och mer sugen på förlossning. Inte ett dugg rädd eller nervös inför vad som komma skall. Bara en enorm längtan. En längtan efter att få träffa vårt lilla kärleksbarn därinne <3





Min blogg!

Idag bestämde jag mig för att starta en blogg. Tänkte att det kunde vara ett tidsfördriv nu när jag blivit sjukskriven för foglossning.

Hade imorse först tid hos en sjukgymnast i Farsta där jag fick göra lite övningar och hon kände lite på ryggen. Hon förklarade att foglossning är relativt vanligt hos gravida och att besvären kommer kvarstå tills man slutar amma. Hon sa att kroppen under senare delen av graviditeten börjar fördeberda sig för förlossningen genom att producera mer av hormonet relaxin. Hormonet gör att senor, ligament och bindväv mjukas upp. På så sätt mjukas bäckenlederna upp och blir mer töjbara. Även hållningen förändras på grund av den ökade tyngden som graviditeten medför. Detta innebär en extra belastning på ländrygg och bäcken.

Dom besvären som är extra jobbiga för mig är:

  • svårt att gå fort och med långa kliv 
  • får ont av att gå upp och ner i trappor
  • har svårt att vända mig i sängen eller ligga på rygg
  • har svårt att ställa dig upp från sittande och liggande position
  • måste sätta på strumpor och skor sittandes då jag ej kan böja ryggen
  • nysningar som gör att det hugger till rejält i ryggen
  •  

    Efter det hade jag en tid hos läkaren på MVC i Farsta. Där beskrev jag mina besvär och hur min arbetssituation ser ut. Hon skrev då ett läkarintyg from 28/11-11 till 31/1-12. Så enda fram till veckan innan beräknad förlossning som är 8/2-12.

    Det är såklart blandade känslor. Jag är så otroligt rastlös av mig och vill inget hälldre än att jobba, samtidigt som jag vägar bli sängliggandes av detta och känner att jag för en gång skull måste lyssna på min kropp. Så nu har jag också införskaffat mig ett stödbälte som stabiliserar bäckenet, enormt skönt att avlasta med.



    Vill avsluta med att skänka en enorm tacksam över den sjukvården vi har i Sverige och till alla fantastiska människor som jobbar med att ta hand om oss sjuklingar!

     


    RSS 2.0