angeliqah

Dagarna rullar på, en aning sakta, men jag börjar vänja mig. Jag har börjat acceptera hur situationen ser ut och försöker vända det till något positiv istället. Foglossningen går upp och ner. Så länge jag vilar och inte rör mig så mycket så är det inga problem men så fort jag är igång och går eller städar här hemma så kommer det krypandes. Nu har det också börjat kännas på vänster sida och i ljumskarna, usch usch... 

Men oj vad lycklig jag är för att vara gravid, det är en helt faktastisk upplevelse och jag förstår bara inte hur man kan älska någon, redan, så mycket som jag gör. En som man aldrig träffat eller sett mer av än på en ultraljudsbild. För varje liten rörelse är det ett sånt lyckorus som sprids i hela min kropp och jag kan knappt bärga mig tills jag får hålla om dig och ge all kärlek jag kan.